Utöya

Dem spontana tankar som dykte upp i mitt huvud efter att ha sett filmen om Utöya är väldigt starka. Man blir verkligen skrämd av vad människor är kapabla till att göra, och att Breivik gör det med stolthet gör bara hela situationen psykisk sjuk. Jag tror inte vi som ser utifrån vad som verkligen har hänt och vet hur det egentligen var att befinna sig på den ön då massakern inträffade. Därför anser jag att journalisterna har en viktig roll i detta samtidigt som respekt till de som fanns på plats samt anhöriga bör visas med respekt vilket det finns skilda åsikter om.

 I filmen togs det upp mycket om vad som var okej och inte gentemot dem drabbade som befann sig på ön och deras anhöriga som även drabbas av chocken, och att många familjer miste sina anhöriga var något som sattes i fokus. Att få se bilden på Breivik i ett reportage där han poserar och ska avlossa sitt skott som ska träffa en annans människas liv kan skrämma många, specifikt dem drabbade. Att få se en sådan stark bild på denna gärningsman kan väcka många känslor hos människorna som var med på ön.

Visst, journalisterna har ett jobb att göra och med denna bild kunde dem jobba mycket med och därmed också få ett bra reportage. Men det finns självklart gränser och dem ger inte enligt mig rätt respekt till offren som avled den hemska dagen. Samtidigt är det viktigt för oss utanför denna händelse att verkligen få veta vem den här gärningsmannen är och får veta hur farlig och sjuk han är, vad han är kapabel till att göra och han gör detta utan minsta skuldkänslor, istället njuter han av det. Det är nog svårt för dem drabbade att lägga detta bakom sig och att denna bild trycks upp i deras ansikten gör att dem återigen får en väckande återblick till hur hemskt och skrämmande denna upplevelse var.

källa:sverigesradio.se

Situationen på Utöya är viktigt att prata om, både för dem drabbade som för dem icke drabbade. Det är viktigt att få prata ut om händelsen för att sedan gå vidare och försöka leva ett så normalt liv som möjligt vilket kan anses vara svårt och jobbigt. Men jag tror att om dem drabbade inte pratar om vad som verkligen hände är det nog också svårt att gå vidare i livet. Det är så med det mesta i livet att om du pratar om något jobbigt bearbetar du smärtan också.

För oss som inte fanns där under den dagen detta inträffade är det också viktigt för att få höra allas historier för att upplysas om vad som pågår i världen och göra oss medvetna o, vad som verkligen kan hända och förbereda oss mentalt på vad människor är kapabla till att göra. Det är hemskt att tänka att detta kunde varit jag, det kunde varit jag som satt på den där båten påväg mot döden, ön, Utöya.

Källa:niclashammarstrom.com

Världen är en hemsk plats att vistas på vissa gånger och saker som händer omkring oss kan vi inte alltid påverka. Det som åter väckte en tanke var journalisterna som var på plats på ön. Dem åkte runt i en helikopter för att fotografera. Min första moraliska tanke som dök upp var att dem kunde hjälp till istället, även om dem inte kunde hjälpa till jätte mycket så kunde dem gjort någonting, istället för att fotografera döda människor och allting som hände kring platsen, det känns på något sätt respektlöst mot människorna som låg avlidna där. Samtidigt, som jag nämnde längre upp i texten, har journalisterna ett jobb som dem måste göra vilket kan vara positivt för omvärlden att veta men det känns på ett annat sätt respektlöst mot dem drabbade. På något vis tror jag dem drabbade senare i livet kommer förstå hur viktigt det faktiskt ändå var att publicera allting som publicerades, bilderna, filmerna osv, allt för att göra oss medmänniskor medvetna om hur farlig denna man är och hur farliga människor kan vara.

Om journalisterna följde dem publicitetsregler som fanns kan diskuteras. I det stora hela följer dem faktiskt enligt mig reglerna ytligt men i grund och botten kan det diskuteras om journalisterna verkligen var respektlösa i sitt jobb mot offren. Det är nog svårt att veta vad som är rätt och fel när man har ett jobb att utföra och det är ett så allvarligt fall det rör sig om. Man vill egentligen visa respekt tror jag fast man vet att man måste skriva och publicera saker som är bra för allmänheten att ta del av. Att veta vad som pågår i världen är något alla bör vara medvetna om.


Kommentarer
Postat av: Marcus

Bra inlägg Fanny!
Jag håller med om det du skrivit i texten, speciellt det om journalisternas roll på ön. De borde egentligen försöka hjälpa till, men det är också viktigt att någon är på plats och får ut informationen till resten av landet och sedan världen.
Du skriver det att det inte är rätt att man fotar de som har dött på ön, vilket jag håller med om, men det är ibland även viktigt att få ut sådana bilder till allmänheten då det gör känslan händelsen ännu starkare.
Över lag så va det bra skrivet, det var svårt att hitta något som man kunde säga emot

2016-04-28 @ 11:16:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0